Miraklet i Drammen
June 2, 2012 Leave a comment
Kom över en hoper mycket intressanta bilder från en god vän. Måste säga att det ser ut som ett fantastiskt mirakel, hade du varit religös (vilket jag hoppas att du inte är) så hade du antagligen sett det som en “gåva från Gud”. Med tanke på allt letande och rensande jag gjort på egen hand runt om i dom Värmlänska skogarna, så är jag minst sagt förvånad. Jag är också otroligt glad för dom lokala förmågorna som har möjligheten att klättra på en så fin linje som verkar innehålla så unika formationer och grepp, för det är minst sagt ovanligt. Men det är klart, det är ju ingen Drammengranit i Värmland så vad vet jag, kanske bara borde hålla käften. Jag kanske helt enkelt letat på fel sida gränsen? Eftersom det verkar finnas ett fantastiskt undantag även i Drammen så borde jag kanske bara flyga hem och fortsätta leta.
Känns som att man i dagsläget måste vara lite försiktig med att trycka på vissa punkter som av nån konstig anledning kan vara ömma för vissa individer. HA, jag menar, man vill ju inte riskera att göra någon ledsen. Dom kanske till och med lämnar “scenen”, eller varför inte lämna landet? Har du hört nått så konstigt!? Man vet aldrig. Men OM nått så fruktansvärt skulle hända, vad i alla sina dar ska vi då ta oss till?
Det finns gråzoner överallt och jag jobbar själv med att bemästra en för tillfället eftersom jag är i full gång med att etablera och utveckla nya leder och klippor. När jag blev bekant med begreppet “hammerbrush” här i Tensleep,WY (Dom flesta grepp på leder här har blivit skrapade för att överhuvud taget vara greppbara utan att riva upp sig) insåg jag snabbt att jag borde sätta någon form av standard på vad jag tycker är OK eller inte. En lätt uppgift i min mening och det är bara att försöka minimera antalet snesteg under loppets gång så ska det nog gå bra. Men som vi alla vet så finns det åsikter både för och emot, så det är väl bara en tidsfråga innan jag blir dragen bakom en häst genom stadens alla gator som ett exempel. Det läskiga med gråzoner är dock att man aldrig vet vem ryttaren är. Frågan är vad jag då ska göra? Jag får väl bara följa trenden, lägga hatten på hyllan och tacka för mig. Om jag sen tror att någon stackare bryr sig är det mitt och ingen annans problem.
